- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
54

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io henning berger

Jag kände rodnaden stiga ända upp i pannan.
Vad höll man mig för i denna välmående villa —
en bordssilvertjuv, nyss, och nu en sladdrande
kaffe-käring eller något ännu värre?

Jag skrattade högt och kastade kortet tvärsöver
bordet, under det den dövstumme med orubblig min
slog upp ett guldgult vin i ett av de blågnistrande
glasen.

Det sjöd i min hjärna, men samtidigt gav jag mitt
erkännande åt den ohövlige värdens kök. Visserligen
hade jag varit tillfreds med fläsk och potatis, en tallrik
välling, ja, en mugg ölsupa, med de utsökta rätterna
kunde icke opåaktat förbigås, synnerligast som det var
första gången jag åt dem med aptit. I grannskapet av
Schweiz var det naturligt att den inledande äggrätten
var en la fondue, denna jägarrätt, som skulle ha
passat förträffligt för den buttre gubben i jaktkavajen
-t- en äggröra med gruyèrost. Men hummern, som
följde, varm som ur en helvetesugn, var à V a m é r i
-caine, och den utsökta smaken tog bort tanken på
den grymma tillredningen. Som i sina egna tankar
satte betjänten en flaska mineralvatten på bordet,
samtidigt han lät en kork med stark knall springa och en
servettomlindad butelj sjunka i en förgylld kylares
ishav. Det var utsökt uppmärksamt, men om det
osynliga värdfolket även tog mig för tjuv, skulle jag
åtminstone icke visa mig vara en fyllbult, och jag valde en
tumlare Faschingen.

Under det jag åt, kände jag slappheten komma
i sin farligaste form — sömnen. Jag måste anstränga
mig för att hålla ögonen öppna och huvudet lyftat.
Hjärtat bultade som till slaganfall. Då den stumme i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free