Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvartill protektorn åter genmälte, att som han ej fått någon
uppgift på antalet eller sättet för deras utförande härifrån,
ej heller visste hvar de voro ämade att användas, så hade
han uppskjutit det definitiva beslutet i frågan, försäkrande
därhos sig ej vilja neka konungen något, som utan hans
egen stats fara kunde beviljas. Då Coyet nu uppgaf antalet
till 6,000—8,000 man och att de skulle utföras med skepp,
alltsom några hundra värfvats, men beträffande hvar och
mot hvem de skulle användas blott kunde uttrycka sig i
allmänna ordalag och under hänvisning till den emotsedda
ambassaden, så ville protektorn ej närmare inlåta sig på den
frågan, utan sade allenast, att han nog skulle »ge ett
hug-neligt svar» därpå, och började sedan tala om den
evangeliska religionen och dess frihet, huru den, mänskligt att
tala, hvilade på de tvenne pelarne, Sverige och England.
Han frågade Coyet, om han trodde, att Kr. Bonde, den
väntade ambassadören, blefve befalld något härom att handla
med republiken, hvilket Coyet trodde, liksom att han skulle
handla om en närmare allians, tilläggande att Bonde väl
snart komme, såvida ej den engelska ratifikationen och dess
afsändande fördröjde ambassaden, hvarvid protektorn sade
sig med snaraste vilja skicka en express med densamma
öf-ver till konungen.
Angående satisfaktion för liden skada sade ock protektorn,
att han ej visste, det svenska undersåtar hade något i
England att fordra, men att han likväl anbefallt deras kraf till
det bästa hos domarena. »Och då jag insisterade och till
det högsta mig besvärade», skrifver Coj^et, »att någre svenske
undersåtar hade här länge legat och ännu intet kunnat
att man sade sig vara tvungen till någon försiktighet beträffande
värfnin-gen af det skäl, att man fruktade, det de skotska knektar, som komme ut
till den svenska hären och där blefvo krigsvane, snart nog kunde
väntas åter, när kriget slutade — långvarigt trodde man nu detsamma ej bli på
grund af Polens svaghet och polackarnes underlägsenhet — och då
kanske komma som fiender under Karl Stuarts fana eller eljest sälla sig
till hans anhängare. (Coyet till konungen den 18 maj.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
