- Project Runeberg -  Magnus Dureels negotiation i Köpenhamn 1655-57. Sveriges och Danmarks inbördes förhållande under åren närmast före Karl X:s första danska krig /
175

(1901) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man å polska sidan ej nn dock var benägen ge ifrån sig.
De hollandske gesandterna i Preussen verkade i början af
1657 som fredsmedlare för det polska krigets biläggande,
men stodo därvid mera på Polens än Sveriges sida.
Generalstaterna sökte, enligt resolution från nov. 1656, freden på
grund valen af status quo ante; och den politiken drefvo de
hela året 1657. I febr. 1658, då Karl X tågade öfver Bält
och slöt fordragen i Tosterup och Roskilde, voro tvenne
gesandter från Haag på väg till Berlin för att jämte andra
holländska sändebud hos kurfursten af Brandenburg verka
för återställandet af status quo ante, bl. a.
(Väst-)Preus-sens restitution. Men det var vid just samma tid, som
Karl X, hvilken sedan febr. 1657 varit betänkt på att för
freds ernående med Polen afstå samma Preussen, mot
satisfaktion, åter beslöt sig för att söka behålla det1 samt
därefter förnämligast ställa sina operationer.2

1 Det var sedan det sista af de ofvan nämda fredsförsöken med
Polen strandat, som Karl X i febr. 1657 lät Bengt Oxenstjerna och
Björnklo i Marienburg öfverlägga med de kurfurstliga råden Schwerin ocli
Jena om den polska freden och gaf tillkänna därvid, att han var
sinnad ställa sig som ville han gå in på polackarnes fordran om
Preussens restitution, dock ej ännu ge något löfte eller ens någon tydligare
förklaring, innan han hunnit inhämta det svenska riksrådets mening.
(Riksreg., Puf. IV: 7; d. 2 febr. hölls en sådan öfverläggning.) I
skrif-velse från Marienburg den 13 febr. uppmanade han rådet att
öfverlägga om Sveriges satisfaktion af Polen synnerligast rörande Preussen;
och d. 10 mars gaf detta sitt betänkande (tryckt i Meddel, från
Riks-ark. X), af innehåll i hufvudsak att det nog syntes bäst och riktigast
att söka behålla det inan innehade, men att man dock ej borde tveka
att restituera Preussen, i fall fäderneslandets väl och
tidsomständighe-terna visade sig kräfva det, för en i öfrigt hederlig fred. Den härpå
följande tiden var konungen ock mest betänkt på att afstå Preussen,
mot någon slags ersättning, och erbjöd det sålunda, helt eller delvis,
åt Holland, kuifursten af Brandenburg, Polen, t. o. m. Österrike,
Frankrike. Men d. 17 febr. 1658, efter öfvergången af Bält och kort
efter bekommen fred med Danmark, skref han till Fleetwood och
Frie-sendorff, sina gesandter i London, om sin föresats numera att själf be-

2 Efter Urk. u. Act. II, III, VII, VIII; Droyseu; Puf., F. W., VI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cjlmagnus/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free