Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
datiskarne nu själfva ej kunde försvara sig, så borde de först
bättra sin defension och så sluta en fullkomlig allians med
Holland och bringa kejsaren med i spelet.1
Under första veckan af juli gaf konung Fredrik sitt
samtycke till att den holländska flottan gick genom Öresund.
Opdam kom d. io juli seglande upp till Toldboden vid
Köpenhamn. Några ytterligare fartyg hade kommit till med
amiral Witte Wittenszoon. En stor holländsk örlogsflotta var
då samlad i Sundet under anförande af de förnämsta
sjöhjältar i Europa, Opdam, Ruyter, Tromp, Witte Wittenszoon,
Pieter Floriszoon, Evert Antonszoon, på väg inåt Östersjön
till Danzigs undsättning. Amiral Johan Evertszoon väntades
med ännu några skepp komma. Dureel remonstrerade;
Gers-dorf svarade, som väl sanningen var, att Danmark förmådde
häremot intet. Danskarne kunde icke hindra holländame
löpa in i Östersjön, äfveu om de velat. Kansläm hade låtit
honom förstå detsamma.
Med det danska rådets skrifvelse af den 15 juli till det
svenska afreste den unge Jens Juel, bror till P. Juel, och
af-lämnade det i rådkammaren i Stockholm den 29 juli. De
närvarande af svenska rådet skyndade att härom underrätta de
andra för att komma och öfverlägga om hvad svar där skulle
ges tillbaka, ty saken var af vikt; den danska skrifvelsen lät
hart när som en krigsförklaring, tyckte man.
Man fann i rådet bäst att strax af färda Juel, och det med
»ett blott dilatoriskt svar» denna gången, intill dess man
kunnat närmare inhämta konungens mening i saken.
Den danska skrifvelsen talte om »de stora inkonvenientier,
som det blodiga och vidlyftiga kriget mellan Sverige och
Polen förde med sig, i det att icke lauden allena, hvilka
tillhörde Polen, utan ock Östersjön och dess florerande
kom-mercier, »som andre mere än H. M:t i Polen ha uti att säga»,
måst lida mycken anfäktning; det kriget hade, sen det be-
1 Enighet saknades i rådet fortfarande; »holländarne pressera att
vara eniga», skref Skeel d. 10 juli i dagboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
