Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Spurgeon såsom menniska af Teol. Dr. Armitage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÅSOM MENNISKA.
137
glömskans natt. Från den första tiden han började sin
verksamhet i London, var hans lif en oafbruten kamp med
svåra pröfningar. Den församling, hvars pastor han var,
hade sargats af den ena söndringen efter den andra, till
dess att hennes härlighet nästan försvunnit. Det är sannt
att hon icke hade haft mer än nio pastorer på två
hundra-tjugnfem år, men framtiden syntes henne likväl hopplös
1853; ty hon tycktes hafva kommit ända till dödens portar.
Och äfven sedan den unge predikanten från Waterbeacli
hade predikat flera Söndagar i hennes kyrka, rådde likväl
bland medlemmarna så mycken tvekan om hans
lämplighet för platsen, att diakonerna icke vågade kalla honom på
längre tid än sex månader — några satte sig bestämdt
emot att kalla honom ens för kortare tid. Han samtyckte
dock till att komma på tre månader, hvarunder
stämningen så förändrades att han enhälligt kallades till pastor. I
den skrifvelse, i hvilken han antog inbjudningen för tre
månader, sade han:
"Jag högaktar den lilla minoritetens ärlighet och mod,
och förvånas endast öfver att antalet icke var större. Min
bön till Gud är, att derest han icke anser mig lämplig att
stanna qvar hos eder, majoriteten måtte efter sex månader
vara lika afgörande mot, som den nu varit för att kalla mig,
så att jag icke måtte på något sätt blifva medel att söndra
eder i några partier."
Då han sedan antog kallelse att blifva hennes pastor,
erkände hàn med tacksamhet att kallelsen var enhällig och
gjorde följande rörande hemställan till församlingen:
"Jag känner det vara en stor utmärkelse för mig att
blifva pastor vid en församling, som bland mina företrädare
räknar många berömda män, och min innerliga begäran
till eder är, att I kommen ihåg mig i edra böner, på det
att jag måtte blifva i stånd att fullgöra de högtidliga
förpligtelser, som äro mig anförtrodda. Betänken min ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
