Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En ros och en sten.—En bjudning.—Hugg och mothugg.—Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
låda. Når det nu kommer en dag, då jag inte kan
göra det själf, så öppna den och gör de små tjänster
som jag ber om. Tiden går så fort och detta lifvet
är så osäkert; men förlåt mej att jag drar fram om
sådant nu och stör er glädje."
Änni ville riktigt gå fram och ta gubben i
famn.
"Nu ska mr Wård ofta komma upp och hälsa
på oss, och förlåt oss som förbisett er“en så lång
tid. Jag skäms när jag tänker på att vi har en så
najs granne och har förgätit honom alla de här
åren."
Stora tårar gnistrade i den gamles ögon:
"Tack!"
På hemvägen sa Änni:
“Aldrig ska jag glömma hur stor du var på
tåget, Charli, då du talte till de där herrarne. Det
såg ut som du brottats och hade öfvertaget."
“Jag brottades med mig själf den gången, Änni,
och att jag hade öfvertaget, det är då alldeles
säkert." .
"Aldrig trodde jag att jag skulle kunna älska
en man så gränsl . . . "
Och så pratade de dumheter eller något sådant
hela vägen.
* * *
Men där hemma hade mor Lina fått bestyr.
Det skulle ju bli bröllop.
“Hva skulle dä tjäna te å gå å hanka, di
kände ju hvarandra nu i många år, å ska di nu
ändtligen påspåna’t,1 som Änni ville, te i Augusti, så
behöfver di inte gå där länger."
luppskjuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
