Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’213
satt sig att i bästa stämning afhöra dessa svenskar,
hvilket¥ vore alldeles omöjligt på fastande mage.
Nere i staden voro restauranter och kaféer så. godt
som tomsálda. I skolans matsal serverades ännu
kaffe med dopp, och var smålänning från gårdagen
var mycket ifrig att påpeka detta. I starka stötar
ur pappersluren kom det gång pá gång:
”Plånti tajm, plänti tajml”
En storväxt herre i uniform med blank stjärna
på bröstet gaf åt det hela en viss anstrykning af
storstad.
Här och där kommo herrar med horn eller fiol
làda och damer med sina notböcker. Ett och annat
ákdon från landet stannade och hvitklädda flickor
hoppade ur för att hastigt försvinna i det allt sluk
ande auditorium. ’
Det började bli på. tid att få sig plats. Biljetter
hade anskafiats af unge Anderson, men som han ej
kunde få dem i nummerföljd, skulle Anni och Charli
vara tillsammans och mor Lina följa med Ander
sons.
I trängseln hade Charli förlorat Andersons ur
sikte, men Änni höll han krampaktigt fast i armen.
Här var inte fråga om formalitet, men det kändes
inte alls obehagligt att så där beskyddande hålla
henne fast. Hon försökte inte heller slita sig lös -
tvärtom . . .
De försökte att komma in genom den södra
dörren. För hvar och en som steg in ropades ett
nummer: trettioen, fyrahundrasexton, sexhundratvá,
elfva. Det där lät lite besynnerligt, och Charli
räckte fram sina två. biljetter. Helt vänligt upp
lystes nu att endast kören här hade tillträde. De
måste gå till den västra dörren. En stund stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
