Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
r85
Hade han inte för resten redan blifvit en faktor.
inom detta samhälle? Kommo icke gamla farmare
och ville höra hans mening i ett och annat? Han
kände att han behöfdes, och detta fick mer och mer
värde för honom. Kanske skulle han där hemma
bara gått i vägen, de voro ju så många.
Talanger funnos nog, men tillfällen till utveck
ling voro begränsade. .
Allt mera kommo honom förhållandenai gamla
Sverige i sinnet. Mycket fanns ännu kvar af för
åldrade, skefva idéer. Hur hade inte en viss arbet
are, som han just nu korn att tänka på, vid bruket
infört den ena arbetsbesparande metoden efter den
andra och därför endast dragit på sig ingeniörens
hat och motstånd. Den pojken skall visst ha egen
verkstad någonstädes i Östern. Ja, det var ju ej
att undra på.
Så mindes han garfvaresonen, som han varit
skolkamrat med och som måst sluta i fjärde, när.
fadern gjorde bankrutt. Satt inte han’ nu som väl
bergad grossör n-å’nstans där uppe i Minnesota?
Hade inte han godtgjort alla sin fars transaktioner
och återgifvit åt denne ett aktadt namn? Hur
skulle han fått tillfälle härtill där hemma?
Skumpojken i gjuteriet vid bruket kunde vid
det här laget inte gärna vara mer än 35 år, och
han var lokomotivförare just på den här banan.
Dessa voro inga lyckträfiar, så mycket hade
han sett. Det-var endast säd, sådd i god jordmån.
Den måste växa.
Han kände sig liksom stolt öfver att få vara
en med bland dessa, som i denna stora samhälls
kropp skulle ingjuta hvad stort och ädelt de, som
svenskar, fått ärfva. - - -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
