Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef jag. Det var mig omöjligt att längre kunna fortsätta
läsningen. Jag försökte sofva, men det ville icke heller
lyckas. Jag återtog boken, men tankarne förmådde ej
medfölja. Jag lade henne ifrån mig och började öfverväga,
hvad det kunde vara, som på ett så besynnerligt sätt oroade
mig. Då framstälde sig som en blixt för min tanke den
betraktelsen: »Tänk, om din unge vän skulle plötsligen dö,
då skulle du visst sörja honom mycket? Dumma fantasier»,
tillropade jag mig sjelf »han är ju blott en 18 års yngling!
Hvarföre skulle han just dö så hastigt? Bort med dessa
griller.» – Jag tillgrep boken å nyo och läste, men med
lika slät framgång. Jag valde då en annan och bläddrade
den; men fåfängt. Tanken spelade beständigt åt samma
håll. – »Nå, så skall du då sofva, om du vill eller ej»,
hvarpå jag släckte ljuset, lade kudden till rätta, tilltryckte
ögonen och tog den vanliga sömnställningen. Ändtligen
inslumrade jag, men uppvaknade å nyo vid tolfslaget från
kyrkotornet. Den första tanke, hvilken nu instälde sig, var
åter denna: »din unge vän dör snart», och den derpå
följande: »på hvad sätt skall han dö?» – I detta ögonblick
förestälde jag mig honom liggande på en grön strand med
armarne i kors öfver det snöhvita bröstet. Länge förföljde
mig detta fantasispel, tills själen, trött och utmattad af
betraktelsen, ändtligen öfverlemnade min arma lekamen till
hvila och vederqvickelse.
Om morgonen blef min första sysselsättning att tänka
på den förestående landtfärden. Jag egde en liten nätt
trilla; men, för att hafva allt i ordning till resan, beslöt
jag efterse om åkdonet, seldonen och allt öfrigt tillbehör
vore i vederbörligt skick. Jag hade låtit upphänga seldonen
på en vind. Kom allt omkring, hade råttorna förderfvat både
tömmar och remmar. Återkommen på mitt rum, fann jag
för mig flere bekanta, hvilka berättade, att äfven de hade
blifvit bjudna till landtresan. Jag anmärkte, det jag
svårligen kunde medfölja, emedan mina förderfvade remtyg
satte mig ur stånd dertill; att få dem lagade droge långt
ut på tiden, då handtverkare sällan äro påpassliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
