Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undfick den äran att i sitt sköte hysa så väl levkojan som
myrtnen, likväl endast på några dagar; ty, när levkojan
började falna och dofterna voro förflugna, gömdes både hon
och qvisten i ett fint postpappersblad i lönnlådan af det
lilla syskrinet. Så tillbragtes Fredagen, och äfven af den
dagen blef det en kärlekens morgon och afton.
På den tredje, som var Lördagen, framkommo örter
och blad; egentligen var det endast spenat. Greta hade
satt sig på farstutrappan för att plocka grönt till torkning
för vintern. Hvad var naturligare, än att magister Falallelej
här erbjöd sitt biträde! Prosten och Lasse voro gångna
åt gärdet att beskåda rågen och huru långt han var
kommen i mognad. Så mycket lägligare tillfälle för de älskande
att träffas ostörda och samtala med hvar andra. Spenaten
repades. Magistern undfägnade med historier. Ändtligen
uppgick han, när detta tröt, efter sin visbok och derur
ömsom läste och sjöng. Sex pipor af den »aromatiska»
tobaken voro utrökta. Deraf kan läsaren mäta tiden för
sammanvaron. Slutsatsen af det lästa och sjungna blef
att adjunkten på kusin Gretas vänliga anmodan lofvade i
afskrift meddela åtskilliga stumpar. Ett ljuft och angenämt
uppdrag. Helt annat än den vanliga renskrifningen i kollegier.
Hvad kärleken likväl är för en enväldig president!
De underhafvande lyda så gerna, ja, äfven om besväret
belopp sig på sexterner. Nu kunde magistern äfven rita
något litet eller, för att tala i konstspråket, han förstod sig
på teckning. Planen var redan i hufvudet uppgjord. De
skönaste örter och blommor skulle i den härligaste
rosenkrans slingra sig kring titelbladet af den lofvande
visboken. Och nu, när qvällen kom och daggen perlande föll öfver
fälten, och ångan från kaprifolier, spiréer, Jungfru-Mariæ-hand,
åbrodd och lavendel utflödade i den afsvalnade luften,
på hvilka ljufva strömmar vaggades icke hjertat, så att, när
prosten efter förnyad vandring hemkom på aftonen och
tillsade adjunkten: »I qväll skall magistern göra bön, och
du Greta taga upp psalmen,» smög sig en så ren, stilla
andakt in i de älskandes hjertan, och melodiösare hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
