Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilka påföljder detta begrundande hade med sig, blef
mer än tydligt tvenne dagar derefter, då ett något
bullersamt uppträde förekom i den annars fredliga och tysta
prostgården. En strängare rafistulation, än här skedde, efter
misstänkta böcker har visserligen aldrig försiggått i något
rike, ej en gång i Ukasenland. Egentliga orsaken till detta
klameri var Lasse. Magister Falallelej hade nemligen på
tisdags förmiddagen sysselsatt sig med uppställandet af sitt
bokförråd. Böckerna voro utstjelpta huller om buller på
golfvet. Lasse, hvilken ej egde någon sysselsättning för
ögonblicket, beslöt att trafva upp till den nya gästen för
att efterse, hvad han kunde hafva för sig. Han kom också
mycket fredligt inspatserande, såg åt sängen, men vågade ej
stiga opp, hvadan han i stället gjorde åtskilliga högst makliga
turer kring rummet. Den största anständighet röjde sig i
hela hans väsende. Emellanåt satt han ganska lugn och
åsåg magisterns outtröttliga möda, till dess en viss nödstäldhet
tvang honom att mot Reinhardts predikningar, som voro
stälda på kant mot väggen, låta utströmma hela sin
fördömelse. Adjunkten, hvilken i samma stund både med
öga och öra uppfattade det ljungande anatemet och just nu
stod med Tollesons domedags-predikan i hand, drog med
denna lagsens hammare hunden så kraftigt öfver
nosen, att denne, skriande och i fullt fyrsprång, skyndade
ut genom dörren för att begifva sig till prosten och inför
honom beklaga sig öfver den lidna, smädeliga
behandlingen.
Hunden var prostens ögnasten, och ingen vågade röra
eller bestraffa honom utan prostens föregående imprimatur.
Så mycket häftigare tog nu gubben vid sig, då den hårda
behandlingen kom från adjuhkten, hvilken det minst passade
att på egen hand och utan förfrågan hos prosten
företaga några extrajudiciella bestraffningar. Gubben skyndade
för den skull i högsta vredesmod upp med förfrågan: »i
hvad afseende Lasse så groft förbrutit sig, att han gjort
sig förtjent af en sådan våldsam skrapa, den knappast
biskopen sjelf skulle dristat gifva?» – Adjunkten förevisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
