- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:288

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brefvet. Axel lade två finger på de små läpparne och
hviskade »tyst!» – »Jag förstår,» nickade flickan och gömde
det troget vid sitt lugnt klappande hjerta.

Klockan tre qvart till sex kom följande svar: »Ädle
riddare! varen ej otålige i edert fängelse! Edra sköldmör
skola i sinom tid förlossa er. Måtten I ej farit allt för
mycket illa! Det var vackra drömmar, I haft; också vi hafva
drömt litet smått om brinnande hjertan och altaren. Ursäkta
kråkfötterna! Vi hafva brådt om. Moster reser klockan
elfva. Edra tillgifna Dione, Elise, Felicie.»

»Stanna flicka! du måste på fläcken gå bort med ett
svar,» sade de tre officerarne med halft sorgbundna
stämmor. »Vänta der utanför!» – »Min Gud, jag törs icke,»
svarade hon, »jag har så brådt om.» – »Du skall ju ändå
gå till baka. Se så, vänta blott en sekund!» – Åter
uppsattes följande skrifvelse:

»Grymma, omenskliga, marmorhårda hjertan! Intet ord
om kärlek! Viljen I då helt och hållet förkrossa oss, och
det i ett enda slag? Hvad är vårt brott, att I så behandlen
och plågen oss? Intet ord om kärlek! ingen bokstaf; ingen
enda prick! Himmel, vi dö innan qvarten, om vi ej blifva
tröstade. Ja, ta mig tusan är det icke sant. Vi dö, vi dö,
dock äfven i döden edra trogna älskare.
                                        Carl, Axel, Bernhard.»


En qvart derpå kom följande tröste- och hjertestyrkande svar:

        »Tvifla förr, att dagen lyser,
        Att ej soln sin bana vet,
        Elden flammar, drifvan fryser,
        Än på vår beständighet!»
                        "Edra trogna älskarinnor. D. E. F."


Nu blef det ett tumult i lusthuset. Det är skada, att
jag ej har min Homerus, Virgilius eller Ariosto här, för att
på ett rätt målande, episkt sätt kunna behandla mitt ämne.
Hela huset runkade; bord och stolar störtade om kull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free