Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför. Jag sporde henne vidare, hvarföre hon så snöpligt
skjutit plåtsedeln ifrån sig. Hon svarade: emedan hon ej
kunde göra det under tjugufyra skilling, nemligen att gå
sin väg. När jag förebrådde henne, att hon svurit, yttrade
hon: det var, ta mig fan, osanning.
Nu till upplösningen af berättelsen.
Så snart våra vandringsmän (desse voro tre och utan
renslar) framhunnit till herrgården, möttes de af en piga.
– »Är ryttmästaren hemma?» – »Han är gången åt gärdet.»
– »Än hennes nåd?» – (Intet svar, blott en litet förlägen
rodnad.) – »Du måtte väl kunna säga, om hennes nåd är
hemma? – »Inte är hon bortrest, men fälle är hon inte
hemma.» – »Det var ett besynnerligt svar. Hvar är hon
då?» – »Det kan jag icke säga.» – (Detta sista med
en halft mysande mun och ögonen kastade så der litet på
sned). – »Inte säga! är det dig då förbjudet att omtala
det?» – »Nej, men jag kan icke.» – »Nå, se så, var nu
icke pjåkig, min flicka lilla, svara beskedligt, så skall du få
den här tjugofyraskillingen.» – »Bara inte herrarne
omtala, att jag sagt det! Hon är med fröknarna borta och
badar.» – I det samma ilade pigan som en pil sin kos.
Det dånade i marken, och de klumpiga becksömsskorna
voro visst en half aln efter fötterna. O! huru grant
fladdrade icke tjugofyraskillingen i hennes hand! Länge, länge
stodo de tre militärerna och sågo derpå.
»Borta med fröknarna och badar!» blef det första gemnensamma
utropet. »Hvilka fröknar? Hon är ju barnlös.
Badar! Det vill säga, vi spatsera sakta nedåt stranden för
att införvänta deras återkomst, N. B. alldeles som hade vi
ingenting bekant om – tjugufyraskillingen. Höger rätta
er! division marsch!»
Det senare beslutet kan jag för ingen del gilla. Man
må mena det aldrig så oskyldigt, så bör man ej sätta det
vackra könet i förlägenhet, då man sjelf är en overksam
åskådare. Jag har mången gång förargat mig öfver unga
karlar, hvilka tölpaktigt nog ställa sig vid dörrarna eller i
tamburerna för att åse, huru bal- och kalasklädda damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
