Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paulina sjöng och spelade luta, eller ock ritade de till samman
för Predrik. Ledsnade man vid detta tidafördrif, sökte man
sig väg åt Vettern och gungade lätt och gladt på dess
böljor. Res- och dagjurnalen blef ej heller förglömd. Här
inskref än den ene, än den andre sina anmärkningar och
reflexioner. Tröttnade man vid denna sysselsättning, roade
sig de tre vännerna med brefvexling. Fredrik förestälde då
Abailard och Paulina Heloisa. Tiden aflopp icke utan ett och annat spratt. Merendels var Julius, i hvilken
odygden mest lekte, en tillställare af dylikt. Vi vilja
anföra ett af dessa.
Bland de vattendrickande damerna befann sig äfven en
landtmätardotter, i högsta grad behagsjuk. Hon hade ett
temligen hyggligt utseende, men hvilket helt och hållet
vanstäldes af hennes tillkonstlade väsende. Jemte det hon
anfäktades af denna onda genius, var hon äfven besatt af
en annan, nemligen äktenskapsdjefvulen. Hon ville
nödvändigt gifta sig, kosta hvad det ville, och den allmänna
kärleken till menniskor hade hos henne öfvergått i den
enskilda till karlar. Det var ej utan, att något hvar vid
brunnen gjorde denna anmärkning. En dag satte sig Julius och
Fredrik ned och skrefvo till henne ett kärleksbref i de mest
besatta och bombastiska uttryck. – »Pistolerna,» så började
det, ligga redan spända på mitt bord att afgöra mitt öde,
i fall jag skulle vara nog olycklig att flamma af en hopplös
kärlek för er!» – Härpå kom kärleksförklaringen,
målningen af hennes oförlikneliga skönhet, m. m, och slutligen
löftet om snart anländande presenter, hvaribland
uppräknades en halfspann konfekt och fem skålpund fikon.
Underskriften lydde: »Eder evigt tillgifne tillbedjare, Uno von
Trasenberg.» – Brefret förseglades med ett sigill, hvilket
tillhörde en f. d. kapten vid stånddrabanterna, en femtio
års man, ogift, med krokiga stånddrabantsben och ett stort
körsbär på näsan. Sigillet hade Julius på ett behändigt
sätt vetat förskaffa sig till låns.
Mamsellen fick brefvet. Som qvinnan sällan förmår
att behålla en hemlighet för sig sjelf, såg man genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
