Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamrater betraktade det mera såsom en examen, hvartill man,
liksom till hvar och en annan, genom utanläsning och
inpreglandet af några förståndsfrågor gör sig skicklig; och
dermed trodde man det hufvudsakliga vara vunnet. Så
fortgick vecka för vecka och, i fall eftertanken genom
lärarens förmaningar någon gång väcktes ur sin slummer,
återsjönk han i samma dvala under tyngden af fremmande
sysselsättningar och förströelser med jemnårige. Någon
eftergift från den vanliga läsningen gafs icke. Men ju
närmare det skred mot mået, ju mer återkom småningom
besinningen. Det högtidliga, som väntade, stod icke mer i
ett fjerran; förlåten var uppdragen; man hade att framgå
icke inför menniskors, icke inför lärares, utan inför en
rättfärdig domares anlete, och en bäfvan fattade själen. In
sinnesförändring, en rening borde försiggå; men huru,
derom viste vårt förstånd platt intet att säga. Vi började då
leta i våra teologiska böcker, förnämligast Wöldicke, hvilken
vi ansågo grundligast, och se, nyckeln var funnen i de så
kallade actus gratiæ. Dessa voro sju, och vi egde knappa
8 dagar, som återstodo af vår beredelse. Alltså nära en
actus om dagen. Kallelsen, hade redan i födelsestunden
blifvit oss gifven, och upplysningen genom läraren. Härpå
följde omvändelsen och nu var det att friskt gripa sig an
med genomgåendet af sitt syndaregister. Derefter kom yrkandet
på en lefvande tro, hvarförutan ingen nåd och frid,
intet godt verk vore att förvänta. Detta blef det benigaste
af allt. Man vädrade å nyo i alla teologiska luntor för att
komma denna fides vera et salvifica på spåren; men
förgäfves. Man stod der lika klok. Emellertid tillräknade
sin sig en förtjenst i sjelfva sträfvandet och tyckte sig
gjort vackert, när man söks uträtta hvad man förmått.»
»Sådan var min sinnesstämning, då jag en vårafton
med det Nya Testamentet i handen vandrade utåt fältet, i
mitt innersta på det högsta uppskakad och beklämd. Den
ena tanken efter den andra flög som en mörk läderlapp
förbi min själ, den ena känslan efter den andra uppsvallade
som en störtvåg och slukade hvar annan inbördes. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
