Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till verket. Gångarne i bergen rengjordes från ormbunkar
och småsten, väggarne och golfven belades med frisk mossa,
tak tillskapades af flätade granqvistar, och ini den största
gången inrättades ett slags soffa eller hvilobädd af sten och
torf. Den längsta bland skolgossarne, en mörk och mager
gestalt med becksvart hår och bruna glänsande ögon, utsågs
enhälligt till anförare och lät kalla sig Mazarino eller
Röfvaranföraren i den svarta skogen. Vanliga skjutgevär
hvarken egde eller vågade man nyttja. I stället begagnade
man kist- och kammarnycklar, på hvilka man filade ett
fänghål och sköt hvar annan i ansigtet med löst krut. De,
som ej kunde förse sig med dylika vapen, buro bågar och
träsablar. Inom en half månad voro tre fjerdedelar af
skolungdomen röfvare. Mat, sömn, lexor, allt försummades för
nöjet att få deltaga häri. Skogen vimlade, i synnerhet
söndagseftermiddagarne, af dessa objudna gäster. Stadens
pigor skrämdes från att mjölka kreaturen, hästar skenade på
landsvägen, och ej sällan slutade leken med blodiga uppträden.
Ändtligen blef saken bekant för skolans rektor;
röfvaranföraren fick böta med en stut, några med handplaggor
och de öfrige med en skrapa. Som den ofvan
nämde Mazarino var bland de fattigare skolgossarne, sammansköt
man efter råd och lägenhet bröd och matvaror till
en ersättning för hans öfverståndna lidande.
Slutligen började man bli något förnuftigare, och det
öde, som öfvergått den arme röfvarhöfdingen, gjorde hvad
det kunde. Men ordensvurmeriet ville ej låta bota sig. Det
kom äfven snart å nyo i gång, ehuru på annat sätt. Sedan
man pröfvat sig i den fysiska, ville man försöka sig i den
andeliga, tanke och fantasistyrkan, och så uppstod ett
sällskap, hvilket skulle sysselsätta sig blott med litterära
föremål, i synnerhet skaldekonsten och vältaligheten. Man tog
härvid till mönster Svenska akademien, såsom den mest
idealiskt snillrika stiftelse, man kände. I likhet med den
samma fanns äfven här en direktör och en sekreterare, item
hedersbänk, stora och lilla medaljen eller karamellen, såsom
några skämtare sedermera benämde den, mention honorable,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
