Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ålderdomen: huru menniskan då återgår liksom till barndomen.
»O! att han, den gamle, äfven vid grafvens brädd egde
qvar sitt barndomssinne i helgelse och ära! Med hvilken
frid skulle icke då hans gråa hufvud träda in bland grafvens
skuggor, med hvilken himmelsk förnöjelse lägga sig neder
i det bättre lifvets vagga för att en gång, uppvaknad och
stärkt af den tusenåriga sömnen, uppblicka mot morgonrodnanden
af ett evigt ungdomslif!»
Nahum fattades djupt i sitt innersta af denna predikan.
Den var visserligen extemporerad och ej med det sammanhang
utförd, som till alla delar skulle hafva tillfredsstält en
mera bildad åhörare. Men den gjorde ett starkt intryck
genom sin okonstlade framställning och sitt hjertligt välmenande
språk. Gudstjensten var slutad. Uppfyld med de
innerligaste rörelser gick Nahum ur kyrkan. Mycket förundrade
honom, att han ej tyckte sig förspörja samma
känsla hos sina kamrater. Med en tyst förargelse såg han
några härma predikantens kastningar med armarne, andra
hans röst, och, när det blef fråga om att dagen derpå i
skolan inför läraren göra reda för predikan, fans ingen,
som kunde afgifva några sammanhängande svar. Det enda,
de hade sig bekant och hvilket de i sina plånböcker eller
på en papperslapp upptecknat, var ingångsspråket.
En dag under hemgåendet väcktes Nahums uppmärksamhet på
en gymnasist, hvilken, omgifven af en mängd
kamrater och skolgossar, hade uppstigit i en på gården
omstjelpt stegkärra för att derifrån härma en af lektorernes
föreläsningar. Af en blångarnshärfva hade han tillskapat
sig en peruk, ur hvilken ett grimaserande ansigte framstack.
Omkring sig hade han svept ett hästtäcke, och i
handen höll han en bokperm. Ett allmänt skratt uppstod.
Nahum sjelf fann det mycket roligt, ehuru han ej kunde
bedöma det mer eller mindre träffande i härmningen. Flere
andra försökte nu att genom dylika karrikerande föreställningar
vinna samma uppmärksamhet; men de misslyckades,
och efter hand upphörde det roliga för att lemna rum åt
det platta. Samtalet återvände på karrikaturmakaren. Nahum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
