Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när redan två gått af stapeln.» – Det vore visserligen väl,
om denna fromma önskan ginge i fullbordan; men ödet, som
blandar sig i allt, jemväl och företrädesvis i romaner, har
annorlunda beslutat. Jag måste med verklig ledsnad gifva
läsaren denna underrättelse. Förlusten är väl icke stor; det
beklagligaste är med guvernanten, hvilken, oaktadt all sin
ansträngning, aldrig hann öfver tröskeln af kärleksgudinnans
tempel.
Ett liflöst ting och ett lefvande förorsakade detta missöde.
Vi vilja först taga den liflösa persedeln i förhör, nemligen
en gammal grön kakelugn.
Vintern kom, det vill säga det blef kallt, högt med
drifvor, is på fönstren, rimfrost i håren och en viss rödblå
färg på näsorna. Under en sådan förbistring finnes ingen
sällare tillflykt än en kakelugn. Men för att göra sin tjenst
måste han tillbörligen fodras. I min ordning var jag oförtruten
att brassa på. Det behöfdes äfven. Läsaren torde
blott behaga erinra sig det haklösa fönstret med sin
segelgarnsstump, och den glappiga dörren. Hvad vargskinnspelsen
på vinden beträffade, gaf han ingen värma, der han
hängde på sin spik; han blef dessutom nedtagen, och sqvallret
påstod, att hennes nåd, som var plågad af ömkylda fötter
eller podager, brukade om nätterna insticka sina fötter i
ärmarne. Härmed må förhålla sig hur som helst; men kylan
var så stark, att minst två brasor om dagen fyrades på, och
följden blef, att det skröpliga kakelugns-belätet, alldeles
likt det Daniel såg, började spricka och falla sönder; röken
gick ut genom alla fogningar och man vågade icke mer elda.
Hela huset vandrade upp att se miraklet, och fru patronessan
gaf genast befallning om nedflyttning midt under, samt
kakelugnens skyndsamma iståndsättande. Nu kommenderades
framåt marsch med bord, stolar och sängar. Hennes nåd
anförde centern, jag den högra flygeln. Den nya boningen
kallades rum; men något skäl dertill kunde man ej framgifva,
med undantag af en glugg, hvarigenom ljusstrålarne
i ganska små portioner framnsilades, och det midt emot
norden. Väggarnes beskaffenhet var sådan, de kommit ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
