Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiga upp till månen för att från denna höjd locka hennes
blåa ögon att möta mina. Genast började jag slå mina
dagliga femton krumbugter (mitt lifs areala innehåll) kring
hennes hus. Men äfven detta var förgäfves. Ingen donna,
blott sex afundsjuka, grönögda jalusier mötte mig i fönstren.
Jag grep då till andra, mera förtviflade medel. Jag lopp
på baler, spektakler, vid försök af stadens sprutor; men
ack! med samma släta framgång. Slutligen började jag anse
min sköna okända som ett helgon, hvilket man blott vågar
tillbedja icke älska.
Nu var huset, deri hon bodde eller rättare var
skrinläst, försedt med tak-altan. Deruppe öfvade sig stundom
hennes käre fader med att klänga, dock icke i samma akt
och mening som konung David. Han plägade nemligen
vid högtidliga tillfällen, staden och sig sjelf till berömmelse
och fromma, på en lång stång upphissa åtskilliga flaggor;
såsom t. ex. på någon af det kongl. husets namnsdagar lät
han hela verldens flagga, på grosshandlares den engelska
på lackfabrikörers den österrikiska, på kyrkoherdars den
påfliga, på minuthandlares den danska, för stadens polis lät
han den ryska svaja, för fruar någon tysk, för dykeri-kommissarier
den algieriska, och för små mamsellerna den fransyska.
En morgon, då jag efter vanligheten drog mina
trollringar kring huset, hörde jag ett prasslande ofvanpå
taket. Genast flögo mina tankar som en tättingsvärm dit
upp, och se, högädle herr grosshandlaren stod der i nattrock
och hissade och hissade. »Ha,» tänkte jag, »åter en
namnsdag.» I det samma trädde en bedagad matrona ur
porten, hvilken jag tillsporde, för hvem grosshandlaren i
dag låtit kläda luftrymden i regnbågsfärger. »Det är hans
dotters namnsdag,» svarade hon med en hes stämma och,
utan att gifva vidare akt uppå mig, skred hon förbi hörnet
och försvann. En hel rosenbukett spred sig på min kind;
jag ilade hem, slog upp almanackan och fann der med ren
boktryckarsvärta präntadt namnet: Kristina. En ny verld
uppsteg för min syn. Jag kysste namnet och ilade åter ut för
att betrakta de med hvar andra lekande flaggorna. Luften var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
