Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästermannens bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lider åt skymning, det lider åt qväll.
»Haf tålamod, Lisken! De komma nog lell.»
Nu ut genom stugfönstret mästerman såg.
Då nalkas i dalen det tumlande tåg.
På stupstockar rida brudriddare två
Och facklor de föra båd’ gula och blå.
Och brudtärnor skimra i rosenröd skrud.
De buga och niga för brudgum och brud.
Och efter dem kom under buller och bång
En skara af gastar och spöken så lång.
En bar under armen sitt hufvud så käckt.
En annan det trillade för sig perfekt.
Men alla de förde skänkaser till hus
Med nickning och skrapning och bockning och krus:
Tallrikar och kannor och skålar och fat,
Allt sammans af guld utaf tjugo karat.
Sölffjerdingar rullades upp emot vägg,
Så gamla, att redan de hunnit få skägg.
Af koppar det fans ej en endaste fyrk,
Af jern blott en hoftång och dito en dyrk.
Nu ordar ett spöke, som stod der bredvid:
»En speleman var jag så flink på min tid.
Kring socknen på bröllop och barnsöl jag for,
Och allmänt man nämde mig strömkarlens bror.»
»Till slut blef jag ledsen att spela så jemt.
Jag föll på ett annat pusserliget skämt,
Omgjorde en hacka, och blott för det knep
Vips fick jag om halsen en snara af rep.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
