Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Morgon och afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, hur han visste min kärlek att tända,
När han så himmeiskt och ömt på mig såg!
Ej ifrån honom min blick jag kan vända,
Ej ifrån honom min längtande håg.» –
»Fåfänga ord! Han ju vände sitt öga
Mest emot mig? I sin eldiga famn
Slöt han ju mig allra först? I det höga
Står jag ej tecknad närmast hans namnn?» –
»Mig han den varmaste kyssen dock skänkte,»
Suckar den yngsta med klagande ljud:
»Han mina kinder med tårar bestänkte,
Jag blir hans enda och trognaste brud.» –
Ve! och förbundet från fredliga tjällen
Flydde för kärlekens började krig.
Långt från hvar ann och från barndomens ställen
Sökte de älskarn på olika stig.
Liksom två strömmar ur moderligt sköte
Skynda sin ilande väg och ej mer
Komma hvar annan i lifvet till möte,
Förr än i hafvet de störta sig ner.
Och emot öster den äldsta på fjellar
Bygde sitt slott ibland cedrarnes rad;
Och emot vester bland stupande hällar
Midt i en skog mellan susande blad,
Reste den yngsta sin ensliga hydda.
Skuggorna svalka det lågländta hus.
Mellan cypresser, som boningen skydda,
Sprides af stjernor ett vemodigt ljus.
Men när gudomlige ynglingen hörde,
Hur den fiendtliga kärlekens magt
Systrarnas heliga endrägt förstörde,
Dref dem från barndomens lyckliga trakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
