Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 16. Dramatiskt qvodlibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon öppnar sina slutna klor,
Som eld dess ögon trilla.
Hon fräser likt en klockarkatt,
Som sig vid vägg till motvärn satt
Mot pastorns lede Kastor.
Och upp hon flyger lik en örn,
Som sina vingar skakar,
Och sätter Greta mot ett hörn,
Att det i huset brakar.
Men denna var ej heller sen
Att kämpa mot med arm och ben
Så mycket hon förmådde.
I hängd mans hus finns alltid rep.
Så var det med vår Greta.
Hon mindes på ett lyckligt grep,
Som spotta månde heta.
Hon derom läst i något blad
Och blef hjertinnerligen glad
På sådant vis få hämnas.
Ej mutter längre nu fördrog
Att spela med sig lanter.
Hon Greta flux om lifvet tog
Och utför trappans branter
Hon slungade den arma mö,
Som nästan färd var att dö
Af vrede och af skrämsel.
Qch genom fönstret moppe fick
Sin snabba nedfart styra.
En stund förflöt, förr än i skick
Han rigtigt kom på fyra.
Hyrkusken teg och satt’ sig opp,
Och derpå flög det i galopp
Till baka hem till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
