Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Rådsregeringarna och kollegialsystemets fullbordan (1621—1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS EDÉN
132
själf. Ville främlingarne själfva uppsöka denne, skulle det stå
dem fritt. År 1621 förbehöll sig konungen också, att alla an-
sökningar om revision af hofrättens domar skulle anstå till hans
återkomst; klagomålssaker däremot kunde antingen hänvisas till
vederbörande ämbetsverk eller ståthållare eller af regeringen
jämte kammarrådet afgöras, och i hofrättens ordinarie lagskip-
ning borde regeringsherrarne, om några svåra mål förekomme,
med råd och dåd assistera. Redan samma dag som 1621 års
instruktion är daterad uppdrog dock konungen åt rådet att i hans
ställe upptaga till revision ett par mål, som dragits under ho-
nom frän hofrätten1. I den följande instruktionen af 1622 har
denna punkt utgått, och den återkommer ej heller i den nya
serie, som begynner med 1625, men ännu ser det ut, som om
rådet behöft särskildt kungligt bemyndigande för hvarje fall för
att verkställa revision2. Först i 1630 års instruktion uppdrog
konungen uttryckligen och såsom regel åt rådsregeringen att
upptaga och afdöma alla revisionssaker, som i laga ordning blif-
vit andragna. Andra undantag i riksrådets allmänna regerings-
myndighet föreskrefvos icke, men att konungen från sitt fält-
läger skulle icke blott öfvervaka det hela, utan också kunna in-
gripa i hvilka enskildheter som helst, var en tyst förutsättning,
och hvad som uttryckligen uttalades först i 1629 års instruktion,
nämligen att rådet skulle inhämta konungens resolution, om
några oväntade eller svåra frågor förefölle, hade naturligtvis re-
dan förut varit underförstådt3. Särskildt synes rådet hafva sak-
nat myndighet att tillsätta (högre) ämbetsmän. År 1632, då
konungens frånvaro blifvit längre än någonsin förut och stor-
politiken mer än någonsin måste upptaga hans krafter samt
tränga enskildheterna af Sveriges inre styrelse i skuggan, fram-
1 Till riksens råd 16/7 1621, RR.
2 Se rådsprotok. ls/6 1622, lä/9 1627, SRP I, s. 2, 51. Den 27/6 1625 afgår
ett kungligt bref till rådet att revidera några mål RR, och i juli 1625 skrifver
rådet till K. M:t om huru långt det kommit i de åt det samma uppdragna re-
visionssakerna, KR, fol. 376. I 1625 års instr. talas om att rådet kan upp-
bryta sådana bref, som angå rättegångar, men huru sedan skulle förfaras, är
icke föreskrifvet.
s SRP I, s. XLi f. Den 1622 meddelade föreskriften, att rådet skulle avi-
sera, på det konungen måtte kunna »sine saker därhän dirigera» (a. a., s. vm)
syftar troligen närmast på utrikes-politiska förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
