Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - En totalbild af centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 NILS EDÉN
expeditionens fördelning mellan kammare och kansli något
klarare.
Uppslaget till en expedition af konungabref genom kam-
maren innebar i viss mån en ny princip, men för ögonblicket
tedde det sig endast som en detalj i det vidlyftiga reglerande
och instruerande arbete, hvilket utmärker den fyraåriga freds-
perioden efter Gustaf Adolfs ryska fälttåg. För öfrigt har det
visat sig, att detta arbete i stort sedt mindre gick ut på att in-
föra nya principer än att gifva utsträckt tillämpning åt dem,
som redan vunnit burskap. Organisationen utvidgar sig till nya
ämbeten eller utvecklar sig till noggrannare reglering af de
gamla ämbetenas ställning och arbetsformer, utan att det egent-
ligen af de organiserande synes uppfattas såsom något nytt.
Den växer fram liksom spontant, utan att man kan finna, att
någon bestämd och omfattande plan för det hela blifvit uppgjord.
Dock föreligger från dessa år ett utkast af Axel Oxen-
stiernas hand, som kan sägas gifva uttryck åt ett slags begyn-
nande sträfvan att i själfva åskådningen sammanfatta de upp-
växande förvaltningsorganen till en enhetlig totalbild1. Kan-
slern finner, att en fast stat bör upprättas för rikets utgifter, så
att den hittills varande oordningen och förvirringen måtte kunna
undanrödjas, och gör från denna synpunkt några betraktelser
öfver karaktären af rikets styrelse och dess organ. Allt beror
ytterst af konungen, i hvars närvaro alla andra ämbeten och
värdigheter hvila. Här erkännes alltså tydligt konungens rätt
att, när han så finner för godt, personligen ingripa hvar som
hälst, oberoende af bestämda organ. Men, fortsätter kanslern,
då konungen ej förmår personligen uträtta allt, bör dock en
viss förordning göras för statens vanligen förefallande behof.
Statsstyrelsens hufvuduppgifter fördelar han under två kate-
gorier: regeringen och värnen. Med regeringen menas tyd-
ligen rikets civila förvaltning, med värnen krigsväsendet. Or-
ganen för den förra äro dels sådana, som hafva uppgifter rö-
rande hela riket, alltsa centrala — den generala regeringen
— dels sådana, som endast hafva begränsade distrikt under sig
— alltså lokala, provinsiella. Till de förra höra i första rum-
met vissa ämbeten, som af ålder funnits i riket och haft en sär-
1 Tryckt AOB I: i, s. 452.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
