Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Hofrättens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING l602—1634 105
reste de ej längre något allvarligt motstånd mot själfva dom-
stolens upprättande.
Konungen ingick i ett utförligt bemötande af änkedrott-
ningens anmärkningar1, men alldeles konsekvent genomförd är
ej heller hans ståndpunkt. Han sökte visa, att den föreslagna
reformen ej innebar någon förändring af lagen, utan endast en
komplettering; till sin princip hade den funnits i århundraden. Det
är väl rättskipningen vid hofvet som härmed åsyftas. Konungen
ställer också i utsikt, att rättare-, räfst- och landsting ej skulle anses
ovillkorligt upphäfda genom den nya hofrätten, utan kunde, om sä
befunnes nödigt, vid sidan af denna återupptagas. A andra sidan
fann han sig också böra häfda, att konung och ständer gemen-
samt måste hafva rätt att förändra lagen och införa nya stad-
gar, om nu den nya ordningen skulle anses strida mot lagen.
Att försvara Stockholm såsom förläggningsort faller sig natur-
ligtvis lätt nog, i synnerhet som konungen tillägger, att det är
hans mening att vid riksdagar och möten å andra orter samt för
öfrigt, när förhållandena det kräfva, låta domstolen begifva sig
ut från Stockholm till dessa andra orter. Gent emot det under-
kännande af domstolens sammansättning, som låg i änkedrott-
ningens hänvisning till lagens stadganden om räfst- och rättar-
ting, upptager konungen distinktionen mellan dessa ting och
rättskipningen vid hofvet och påpekar, att sammansättningen af
den nämnd, som han vid hofvet ville anlita, var af lagen lämnad
öppen och därföre väl kunde utan brott mot lagen regleras.
Slutet blef, att ordinantian erhöll ständernas godkännande
utan ändring i de punkter, som rörde domstolens organisation.
Omedelbart efter riksdagens slut utfärdade konungen den 16
febr. från Ulfsuncl en fullmakt för den nya institutionen2. Åbe-
ropande den förordning, som med ständernas råd och samtycke
blifvit gjord vid riksdagen om alla domare och särskildt den
kungl. hofrätten, öfverlämnar han sin dom åt följande män:
drotsen grefve Magnus såsom president och domhafvande, riks-
råden grefve Abraham, Nils Bielke, Erland Björnsson och Nils
Andersson, fem adelsmän, nämligen Olof Stråle, som blir vice-
president, Jöran Ulfsson (Snakenborg), Karl Gyllenstierna, Jakob
1 Hans förklaring, af */2, bland Acta och Hancil. etc.
2 Tryckt hos Schmedeman, s. 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
