Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infattats, den ena i muren till Börsbyggnadens gårdssida, den
andra i södra fasaden af Artillerietablissementet å Otterhällan.
Vid Kungsportsplatsen utmynna icke mindre än sju gator:
Östra Hamngatan, Östra Larmgatan, Stora Nygatan,
Kungs-portsavenyen, Bazargatan, Södra Larmgatan (Kungstorget) ocli
Vallgatan, den senare i stadens äldsta tider kallad
Drottninggatan. Vi kunna således vara villrådiga om hvilken kosa vi
böra taga; men då Kungstorget med sin vidsträckta areal
och sitt folkvimmel förefaller oss lockande, så göra vi en
titt in på detsamma. Här försiggår den hufvudsakliga
försäljningen af matvaror och landtmannaprodukter, hvilken
synnerligast Onsdagar och Lördagar, det vill säga de sedan gammalt
så kallade fardagarne, är af stor lifaktighet. Denna lifaktighet
liar dock icke så öfverdrifvet länge varit platsen beskärd,
enär den förr tillhörde det dystra fästningsområdet, särskildt
bastionen Johannes Dux. Först år 1847 började man dess
planering för nuvarande ändamålet, och det med den påföljd,
att torghandeln redan nästföljande år kunde hitflyttas från
numera Gustaf Adolfs torg.
A torgets södra del äro uppförde tvänne tillsammans
halfcirkelbildande bazarbyggnader med inalles 76 butiker,
vettande såväl åt själfva torget som åt Bazargatan.
Byggnaderna ha en utefter hela sin längd åt båda hållen löparftle
öppen pelargång med däröfver utskjutande tak. Det hela
förenar nytta och prydlighet.
Midt på torget står en trearmad hög gaskandelaber, hvars
sockel jämväl tjänstgör som vattencistern.
»Larsmässan i Göteborg får man armbåga sig fram i
trängseln» berättar Jacob "Wallenberg i sin klassisk vordna reseskildring
»Min son på Galejan», och änskönt staden ej då — det är nu
öfver hundra år sedan — var så liflig som nu, hålla vi den kvicke
skeppsprästens utsago för riktig. Larsmässeträngseln ökade sig
år efter år, och man behöfver icke vara lastgammal, som man
säger, för att minnas 1850 talets brokiga marknadslif i Göteborg,
då det nya salutorget beredde marknadsbesökande vida större plats
än Stora Torget under Wallenbergs tid, hälst väfmarknaden då
ännu var skild från den öfriga marknaden och hade sitt forum
på Mnsei gård.
Det mästa af hvad lif och anda hade inom närgränsande
•socknar skulle Larsmässedagarne till Göteborg, det var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
