Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Till måltid kallats, när det ropat tolf.
Ocli täcket se’n, som ärfts och hvilat öfver
Så många, dem nu dödens täcke sofver!
Ocli nyckelharpan, som på festens dag
Har lifvat månget ärligt bunkalag!
Så gjuter Minnet sin förtrollning kring
Ett fornärfdt skåp och nötta bohagsting,
Och slägtets lif ej mer af töcken skymmes:
Hvad fröjd, hvad ve i dessa minnen rymmes
Från brudens fästningsskänk ocli bröllopskrona
Och kyrkogång utefter åkerns rand
Med näsdukslindad psalmbok i sin hand
Till vaggans fröjd, som skall — ock den — förtona
När modern, sorgsen, om ej sorgeklädd,
Sig lutar ned mot »lillans sista bädd!»
Hvad slit och släp, som icke mängden vet,
Men ock hvad hjertligt from förnöjsamhet,
Hvad helig enfald, känslor of o rq väfda
Ocli ej blott drägt, men vanor hemmaväfda!
Hell Minnets magt! Att fädrens minne ära,
Den fasta grunden är till slut ändå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
