Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I anarkisternas kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Herre Gud, jag har ju sofvit i fulla tolf timmar
och — kors i all min dar — middagen på Hasselbacken
var ju kl. 5. Fort nu till Brahegatan att kläda
om mig. Kanske kan jag hinna fram till deserten. —
Nu kände han sig åter stark och kry. Hufvudvärken
var borta och sömnen hade fördrifvit de sista
spåren af narkosen. Också dröjde det inte länge
innan han var färdig, tog trappan i några få språng och
stod i begrepp att lämna den gård, där han trifts allt
annat än väl men dock haft så egendomliga upplefvelser.
Men det stod skrifvet i ödets bok att det ännu ej
var slut med notariens äfventyr.
Just som han i rask takt trädde ut om porten, framför
hvilken höll en droska, lades ett par kraftiga händer
på hans skuldror och en barsk stämma sade:
— Ni är anhållen. Gör intet motstånd, ty det
tjänar ingenting till och skulle bara väcka onödig
uppmärksamhet.
Han blef så häpen, att han inte ens kom sig för att
svara. I nästa ögonblick satt han i droskan. Den
civilklädde herre, som gripit honom, satte sig bredvid,
en annan tog plats midt emot och så bar det i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
