Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Damen med blå slöjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå! Lyckligtvis var hisskorgen strax färdig att
gå ned och notarien var inte sen att medfölja. Så
började åter en styfvare gångtäflan. Notarien
ömsom gick och ömsom sprang, och som revisorn
tydligen inte märkt att förföljaren åter kommit ned, lät
han denne betydligt vinna på sig. Snart voro de vid
slussen. Nu var slussbron nedfälld och notarien hack
i häl efter revisorn. Men i stället för att sätta sig på en
spårvagn, som notarien förmodat, vände revisorn åt
höger ned åt ångbåtsbron. Nu först såg han sig åter
vara förföljd. Resolut sprang han om bord på
Djurgårdsfärjan, som just i det samma lade ut.
Notarien hade ännu några steg kvar. För sent! Han
viftade och ropade åt kaptenen att han ville med,
men färjan hade kommit för långt ut. Den ville inte
åter lägga till. Nedslagen stod notarien på bron och
blickade resigneradt efter färjan och calabreserhatten,
som båda aflägsnade sig mer och mer. Revisorn
stod i aktern, tog af hatten och viftade åt sin
förföljare.
Notarien trugade åt honom med knuten hand.
Hvad var nu att göra? Skulle han taga en roddbåt?
Därpå var ej att tänka. Det skulle gå för sakta.
Skulle han taga ångslup från Bomslupstrappan och
försöka att via Skeppsholmen komma öfver till
Allmänna gränd? Det skulle taga för lång tid. Han
fräste af förargelse vid tanken på att han nyss haft
fågeln så godt som i hand men låtit honom flyga.
Och utsikterna att nu få honom fast voro minimala,
det insåg han till fullo, ty revisorn skulle ha alltför
god tid att smyga sig undan eller gömma sig, innan
förföljaren hunne till Djurgården, det var ju solklart.
Ur dessa allt annat än behagliga funderingar
rycktes han plötsligt af ropet:
— Hallå, Alf Grane! Hvad står du och funderar
på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
