Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skall jag se mina egna församlingsmedlemmar under mina ögon bortryckas
och återföras i träldom af en man, hvars ämbetsplikt det är att utöfva en af lagen
anbefalld orättvisa? Skall jag icke lyfta min arm för att skydda dem? Om jag
underkastar mig detta, mån I kalla mig en legoherde, en otrogen, en ulf i
fårakläder, ja, en försvarare af slaffångandet, om I viljen, och jag skall erkänna, att
jag vore en stum hund, som alltid skäller på månen, men tiger såsom månen,
när mördaren nalkas.
Jag älskar icke våldet. Jag aktar människolifvets helgd. Men det förklarar
jag högtidligt, att jag skall göra allt, som slår i min makt, för att rädda den
flyende slafven ur hvarje ämbetsmans händer, som försöker återföra honom i
träldom. Jag vill göra motstånd på ett så mildt sätt som möjligt, men äfven med all
den kraft jag kan uppbjuda; jag vill ringa med klockorna och sätta staden i
rörelse; jag vill tjäna såsom hufvud, fot eller hand för hvilken som helst grupp af
allvarlige och nitiske män, som vilja följa mig till detta verk utan andra vapen
än sina händer.–Hvad betyder väl 1,000 dollars i böter och sex månaders
fängelse mot en människas frihet! Mina penningar må förgås med mig, om de
stå mellan mig och Guds eviga lag–-»*.
Och han ringde i sanning i alla klockor. Alla dessa väldiga predikningar:
»Slaffångandet i Boston», »Slafmakten i Amerika», »Nebraskafrågan», »Det sedliga
tillståndet i Boston», »Daniel Webslers död» m. fl. voro dånande klockslag, som
genomträngde och öfverröstade sorlet från det dagliga lifvets handel och vandel
och förde tusentals människor till eftertanke.
Men prästerna i Boston, hans ämbetsbröder, sammanträdde i maj 4851 för
att ställa honom till ansvar för hans handlingssätt i »affären Craft». De
förebrådde honom bittert, att han kränkte landets lagar och manade andra att göra
detsamma. Men han försvarade sig så, att hans vedersakare miste lusten att fortsätta.
»Ja», slöt han sitt tal, »jag har i min församling svarta, förrymda slafvar.
De äro kronan på min apostlaverksamhet, det välsignade inseglet på mitt ämbete.
Jag är tvungen att taga vård om deras kroppar, om jag vill rädda deras själar
–-Jag har sålunda varit nödgad att öppna mitt hus för mina församlingsbor
och skydda dem mot kidnappers’ klor. Ja, mina herrar, till detta har jag varit
tvungen och till och med att låta hålla vakt vid min port dag och natt; jag har måst,
ja, jag har måst vara beväpnad själf. Jag har skrifvit min predikan med en pistol
på mitt skrifbord–ja, jag hade till och med en blottad värja liggande så
nära, att jag kunde nå henne med handen. Detta har jag gjort i Boston, midt
uti 19:de seklet, tvungen att göra det för att försvara oskyldiga medlemmar af min
församling, dem man ville bereda en värre lott än döden–-.
O mine bröder, jag rädes icke för människor. Det kan hända, att jag sårar
dem. Jag aktar deras hat eller deras aktning ringa. Jag har icke synnerlig
vård om mitt rykte. Men aldrig, aldrig skulle jag ha mod att kränka Guds eviga
lag! I hafven ofta betecknat mig som otrogen. Jag tillstår, i teologien skiljer jag
mig himmelsvidt från eder; men i en punkt kan jag icke annat än vara starkt
troende. Jag tror på Gud, den oändlige Fadern, den hvita människans Fader och
den hvita människans slafs Fader. Komme hvad som komma vill, jag skall aldri
kunna kränka hans lag. Än I?–-**»
* Theodor Parkers Samlade skrifter, del IX, sid. 17.
** Albert Réville: Theodor Parker, hans lif och arbete, sid. 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
