Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 117 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 6. Altontragedien 1837; Channings uppträdande; möte i Faneuil Hall; pöbeldemonstrationer i Norden; stilla i Södern; slaffrågan allt mer härskande i politiken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellertid blifvit gripen af Garrisons ord och slutit sig till abolitionisterna, dock
utan att ännu hafva aktivt deltagit i striden.

Allt fortgick till en början värdigt och allvarligt; Channing höll ett kraftigt
tal, efter hvilket flera af honom skrifna resolutioner antogos, hvilka uttalade
fördömelse öfver Altontragedien.

Då uppträdde plötsligt statens generalprokurator, James Austin, med ett häftigt
anförande, hvari han förklarade, att Lovejoy icke endast under lifvet varit förmäten
och dåraktig, utan »dött en dåres död»; vidare, att hans mördare endast utfört en
handling jämförlig med deras, som vräkte téet i Bostons hamn, samt att folket
hade lika stor rätt att värja sig mot abolitionisterna, hvilka ville befria negrerna,
som emot den man, hvilken till äfventyrs skulle vilja öppna lejon- och tigerburarne
i menagerierna.

Wendell Phillips.

De skallande hurrarop, med hvilka en stor del af församlingen hälsade dessa
ord, afbrötos af Wendell Phillips, som sprungit upp på talarstolen. Han hade
begifvit sig till mötet utan tanke på att uppträda, men generalprokuratorns hånande
yttranden kommo hans blod att koka.

Ehuru hans första ord möttes med hyssjningar och rop, förklarade han sin
förvåning öfver såväl det uttalande han nyss hört som det bifall detta rönt. »När
jag hörde denne gentleman betona principer, som ställde Altonmördarne sida vid
sida med Otis och Hancock, med Quincy och Adams, väntade jag, att dessa
målade läppar» — han pekade på dessa mäns porträtt å salens väggar — »skulle
erhålla röst och talförmåga att tillrättavisa denne falske amerikan, denne de dödas
belackare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>