- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
339

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans snille med djärfva tankar bygt, »hans skaldskaps
dristiga arkitektur», förbli en betagande trollvärld:

Och denna diktens park, med labyrinter,

Med djupa grottor, där kaskaden brusar

— Vild romantik, alt på hans eget sätt —

Blir kvar, en lustgård uti Nordens vinter,

Där sällsam fogelsång ditt öra tjusar
Och sällsam färgprakt målar höjd och slätt.

Denna literära erkänsamhet äfven mot motståndare,
var just en följd af Orvar Odds ridderliga ärlighet.
Det fins intet bakdanteri i hans kritik; han ser
visserligen sakerna frän sin egen synpunkt, nämligen den,
att bakom de vackra orden skall stå en man, att ej
snillet endast i och för sig är nog att vinna loford,
men han försöker dock att, på samma gång han gifver
sina anmärkningar, utleta ett arbetes goda sidor; och
han har i en annan dikt, till bildhuggaren Bissen, hvilken
han högt värderade, angående konstkritik uttalat, huru
olika denna kan utfalla om ett och samma arbete, som
betraktas från skilda synpunkter:

— — — ej norm här finnes,

Som icke vacklar litet af och an;

Bland tio konstkritikens rangpersoner
Med filosofiskt allvar, finskärpt blick,

Du ofta tio domslut höra fick,

Minst tiotalet af reservationer;

Djupt se de alla, lika djupt kanske,

Men ej med samma ögon dock de se.

Hvad han för sin del sätter mest värde på hos
denne sin danske vän och själsfrände, blifver sedan klart
i följande strof:

Och här man kunde ännu aldrig skilja
Hvad mannen var ifrån hvad mästarn var;

I konst och lif du stod för allom klar
Med denna trotsiga, dock lugna vilja,

Och öfuertygelsen, som åt din själ
Dess adel gaf, var ditt geni likväl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free