- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
264

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af ett litet gäckande leende omtala detta kvinliga
medarbetarskap öfver hufvud taget inom literaturen.[1]

Så har Orvar Odd i »Grupper och Personnager»,
mycket roligt åt »den literära sköldmön Fredrika
Bremer — — — vår Karl den tolfte i vitterhet», som
blifvit »introducerad i England, till och med gått med
ångbåt öfver oceanen och intagit Nordamerika, inclusive
Californien och Guanoöarna» och som genom sin
inblandning i Straussaken satt »pjunket i system», medan
hos friherrinnan Knorring enligt samme författare fans
mycket af »den intressanta hektik, som hos så många
skrifvande damer synes utgöra ett sine qua non», och
själfva språket i hennes sista arbeten »släpade sig slutligen
andfådt fram i sjuknegligé och kipptofflor», då däremot
fru Carlén låtit »mer än en älskare lyckligt genomgå
profvet både Islandsmossa och Caraghénkarameller
förutan.» På ett annat ställe[2] yttrar samme författare
med samma brist på renhårig respekt för »det motsatta
könet», som han kallar kvinnorna: »det är dock en
sanning, att dessa älskvärda damer vid skrifbordet kunna
göra undervärk, åtminstone hvad kvantiteten beträffar;
tre tomer, och andra tre tomer — det är för dem
ingenting! När de blott kommit i gång förfärdiga de dessa
sina literära knypplerier likt öfvade strumpstickerskor i
mörkret, med otrolig fingerfärdighet, som endast kan
motsvaras utaf oändligheten af deras trådnystan.» Och
han har äfven en liten epigrammatisk dikt, ehuru
obetydlig, »En ledsam upptäckt», i hvilken han, blickande
öfver sin skrifvande kärestas axel i stället för
billet-douxen får se ... .

Ve! hvad skall jag tro om min blifvande fru?
Hon också då är som alla, gudnås!
Vet att hon skrifver (i smyg förstås)
På en roman à la mam’zelle Chose.


[1] Själfva Tegnér, så svag för damerna han äljes var, yttrade
vid ett tillfälle till Braun, då samtalet föll på hans första resa i
Tyskland och den dåvarande Frithiofshänförelsen, dessa föga biskopliga
ord: »Vid den tiden dyrkades jag i Tyskland, som en ny guds son.
Men nu är jag glömd, och nu dyrka de den heliga anda i mamsell
Bremer.»

[2] »Hinsidan Sundet», del 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free