Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsbesök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sätt. Under de sista åren i skolan, dit jag sedan kom
tillbaka, fortsatte jag att ha konversationstimmar för henne.
Men de rönte just ingen framgång i skolan. Vår
distinguerade lärarinna använde hela sin övertalande vältalighet till
att öppna munnen på de blyga uppsalaflickorna. Men utan
skryt var det bara två av eleverna: Betty Wærn (Bugge) och
undertecknad, som kommo den stackars damen till hjälp.
Men när väl våra tungors band lossats, stodo vi inte längre
att hejda. Ty om det var något vi två kunde, så var det
att prata. Vår djärvhet, vår talförhet och vårt dödsförakt
voro hejdlösa – och räddade många gånger den tryckta
stämningen.
Docenten Hugo v. Feilitzen lärde oss fransk grammatika
under privatläsningen hemma. En kunnigare och hjärtans
godare man får man leta efter. Men han var överdrivet
elegant, nervöst artig, nästan till sirlighet, och hans lilla magra
person med de långa taniga polisongerna och en mycket stor
näsa, fick oss ibland att skratta, fastän vi höllo hjärtligt av
honom. Till och med franska grammatikan gjorde han så
levande och intressant för oss och undervisade den så
konsekvent och ingående, att jag ännu i dag är honom uppriktigt
tacksam för vad jag minns därav. Senare flyttade han till
Stockholm, där han tyvärr dog efter en lång tid av lidanden.
Längre fram läste jag ett år för kandidat Otto v.
Zweigbergk, sedermera redaktör för Dagens Nyheter, den gången
en ungefär tjugoårig yngling, späd och blond, mycket kunnig,
men oerhört blyg – utom då det gällde att sätta underbetyg
för mina tyska skrivningar; – någon gång också för mina
historiska uppsatser, där min fantasi då och då skenade iväg
med mig på ett något otillbörligt sätt. Ibland, när jag diktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
