- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
30

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet och Hamiltons.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick mycket rak, och jag minns mig aldrig ha sett henne
sitta bekvämt uppkrupen i en stol eller en soffa, då hon
läste eller sydde. Aldrig kan jag känna doften av aurikler,
dessa gammalmodiga, sammetslena blommor, utan att tänka
på tant Agnes och terrassen framför slottet i Uppsala. Där
ute växte de i en lång brokig bård. Och på hennes
skrivbord i kabinettet stod en skål fylld med dem – omväxlande
med doftvioler.

Jag minns henne sittande i en stor korgstol ute på
terrassen, i trädens lätt gröna skugga i livligt samspråk, omgiven
av en skara vänner. Ty där var aldrig brist på besök. Eller
jag ser henne vintertid i sitt lilla skrivkabinett – med
spiraltrappan upp till entresolvåningen – medan snön faller
utanför på borggården och lägger en vit mössa på Gustav Vasas
svarta bronshuvud, och en glad brasa sprakar i kakelugnen.
Hon sitter vid fönstret, läsande eller broderande.

Där inne lästes också söndagspredikan högt under de
längre perioder vi barn bodde på slottet, då det var sjukt
hemma eller då föräldrarna voro på resor. Som regel blevo
vid då bjudna som gäster dit upp, avhämtades i den gamla
landån av den lille krokbente betjäntkusken Zettersten och
tyckte, att det hela var ett äventyr. – Men tant Agnes
ingav också stor respekt. I vissa stunder blev hon för mig
bilden av rättvisans gudinna. Hennes runda, ljusblå ögon
kunde då fästas på en så intensivt, som om de ville
genomborra en. Ibland kände jag mig rent av knäsvag, då hon
såg på mig så där. Säkert hade jag vid sådana tillfällen ett
tämligen fläckat samvete på grund av något extra skoj jag
varit med om, och tillrättavisningen uteblev inte. Men när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free