Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Nyare tidens kyrkomusik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het mera sinne än för det fina, det elegiskå; deraf
kom att det egentligast var i körernas storartade
behandling som hän utvecklade sitt mästerskap. Hans
kärnfriska natur närmade honom mera till hans stora
föregångare i den äldre tiden, än till vår period^
hvarföre ock det subjektivt romantiska blef mera
fremmande för hans riktning, som företrädesvis ut-
märkte sig genom objektiv klarhet. Oaktadt allt er-
kännande, blef derföre ock hans popularitet mindre än
hans efterföljares, till hvilken vi snart skola komma.
Schneiders första och berömdaste oratorium var
Das Wdtget’icht (Yttersta Domen) — första gången
uppförd 1820 —; derefter följde Die Sändfiuth (Syn-
dafloden), Das verlorene Paradies (Förlorade Parar
diset), Pharao, Christus das Kind, Christus der Meister,
m. fl., hvarjemte han efterlemnade många verk i
manuskript. Utom sina stora oratorier, skref han
ock messor, psalmer m. m., solida orkester- och
pianoverk, sällskapssånger o. s. v., äfvensom en ber
römd harmonilära. Uti hans musikaliska läroanstalt
i Dessau hafva flera af vår tids utmärktare tonkonst-
närer erhållit sin bildning.
Schneider var född år 1786 i Waltersdorf och
gjorde såväl tonkonsten som vetenskaperna till före-
mål för sina grundliga studier. Sedan han innehaft
musikaliska befattningar i Leipzig, Dresden, m. fl.
orter, kallades han 1821 till hofkapellmästareposten
i Dessau, der han ostord fick egna sig åt en om-
fattande verksamhet som tonsättare och lärare. Hans
död inträffade i Dessau den 23 Nov. 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
