Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Tyskland. Beethoven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva hittills företrädesvis uppehållits vid be-
traktandet af Beethovens starkaste sida, eller hans
instrumentalmusik. Dock har han äfven i vokalmu-
siken frambragt odödliga verk. Bland dessa må
nämnas de båda messorna i C och D. Uti båda
dessa arbeten har B. visat såväl djupet som origina-
partiorna i symfonien och messan. M:llerna Sontag och Unger,
hvilka öfvertagit sopran- och altsoli och hos Beethoven inöfvade
dessa, gjorde honom (troligen skriftligen i konversationsboken)
föreställningar. M:ll Unger kallade honom rentaf en tyrann
mot alla sångorganor. Ilan svarade leende, att båda damerna blifvit
så bortskämda af den moderna italienska sången, att en sådan
sång som den ifrågavarande, nu föll dem svår. ”Men detta går
så högt”, invände Sontag, visande på stället: ”Kiisse gab sie
uns und Reben”, uti sångqvartetten i symfoniens final — ”detta
går så högt, låter det inte ändra sig?” — rOch det här stäl-
let, herr van Beethoven”, sade Unger, ”ligger ock för
* högt för de flesta altröster, kan det inte ändras?” — Nej!
och ständigt nej l — ”Så låtom oss då i Guds namn foga oss
i vårt öde”, sade den tåliga Sontag.
Samma klagovisor uppstämdes ock af de öfriga solisterna
i symfonien och messan, och slutet var, att vid uppförandet en
hvar gjorde ändringar på egen hand, så godt det ville gå. Den
midt ibland massan stående mästaren hörde ändå ingenting
deraf, han hörde ej ens auditoriets enthusiastiska bifallsstorm
efter symfoniens slut, och M:ll Unger måste genom att vända
honom mot allmänheten och visa på den, göra honom uppmärk-
sam på folkets jubel, så att han åtminstone såg hvad som före-
gick i salonen. Detta verkade som ett elektriskt slag på de
tusentals församlade, hvilka nu fattades af rörelse öfver hans
olycka, och de lifligaste yttringar af beundran och medlidande
följde nu, liknande ett volkaniskt utbrott, som aldrig ville
sluta.
Denna konsert gafs för Öfverfullt hus; endast en loge var
lom: det var den kejserliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
