Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dammet låg nästan fotsdjupt på landsvägarne, höll man
alldeles på att storkna däraf. Årsmarknaden pågick, och
Union Pacificbanans styrelse hade tillkännagifvit, att
billig-hetståg skulle gå från alla städer och köpingar på många
mils omkrets. Det var omöjligt att säga, hvarifrån alla
människomassor kommo myllrande. Det såg ut, som om en
fé varit framme med sitt trollspö och stenarna förvandlats
till människor eller måhända, som i den gamla sagan,
människor vuxit upp ur marken.
Will var nog van vid att hans föreställningar lockade
folk, men denna gång stod han verkligen häpen. Jag själf
blef orolig för mitt vad och min pälskappa, när jag såg
skarorna trängas vid ingångarne. Jag gick in till
biljettförsäljaren och frågade hur sakerna stodo.
— Åh, präktigt, sade han. — Duluth kryper ihop till
ingenting i jämförelse med den stora amerikanska öknens
väldighet.
Detta landområde, som endast för några år sedan var
en ödemark, sände nu mer än tiotusen människor att bevista
en föreställning af »Vilda västern». —
Omaha hedrade härom året Will genom att bestämma
en dag till »Codydag». Det blef den 31 augusti, och en
stor, hänförd folkmassa samlades för att hedra pionieren från
Nebraska. Bland de i festligheterna deltagande märktes
äfven statens guvernör, senator Thurston och Wills gamle vän
och förste arbetsgifvare, herr Alexander Majors, hvilken
äfven han hälsades med stor entusiasm. Han höll följande
tal till dagens hjälte:
— Mina herrar och min gosse, öfverste Cody! (Skratt) Får jag
säga några få välkomstord? Vännen Creighton och jag ha kilat hit i
dag tillsammans, men han trodde inte jag skulle vara situationen vuxen.
Mina herrar, hur det är med den saken vet jag inte, men jag ämnar
göra så godt jag kan. Räck mig er hand, öfverste! Mina herrar, i dag
för fyrtiotre år sedan fördes detta präktiga exemplar af människa till mig
af sin mor — han var dä nio år gammal — och föga tänkte jag då, att
gossen som stod framför mig och bad 0111 arbete af hvad slag som hälst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
