Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän Billy, fortfor han, vänd till min bror, att de bägge
pilgrimerna, som lågo och lurade på dig, hörde till det lilla
nätta kotteriet.
De trodde, att jag hittat guld, och ämnade följa mig,
till dess jag kommit fram till grufvan. Där skulle de sedan
göra utaf med mig och taga fyndigheten i besittning.
Ould finns där också — guld i massor. Likaså silfver,
järn, koppar och äfven stenkol, men ingen ser däråt, så länge
det ännu finnes guld att få. Men många af dem, som gå att
söka guld, få lämna skalpen i sticket.
Så färdades vi dag efter dag, jag före och de efter.
Männen höllo sig så nära mig de kunde; deras främste hade mig
hela tiden i sikte och markerade vägen för kamraterna, som
följde efter. När vi kommit rakt i hjärtat af indianområdet,
måste jag vara mycket försiktig; jag undvek hvarje rök, som
tydde på en by eller ett läger, och jag lossade ej ett enda
skott på vildt, utan höll mig till den torra proviant jag hade
med mig.
Slutligen kom jag fram till en plats, som visade, att där
stått en strid. Skallar och benknotor lågo strödda rundt
omkring, och efter att ha tagit en öfverblick af det hela, blef
jag öfvertygad om, att hvite män varit med i bataljen.
Ändamålet med min färd var sålunda uppnådt; jag kunde tryggt
afge den rapporten, att de hvites guldgräfvareexpedition
slaktats till sista man af indianerna.
Men så blef frågan den, kunde jag vända tillbaka utan
att råka på indianer? Först och främst gällde det att komma
ifrån mina hvita förföljare.
Samma natt smög jag mig ett godt stycke utför ett
grundt vattendrag, passerade de hvites lägerplats och kom åter
in på mitt eget spår omkring en half mil längre ned.
Det var den lyckligaste manöver jag någonsin gjort.
Jag hade blott ridit ett kort stycke, då jag hörde det
välbekanta krigsropet och förstod, att indianerna öfverrumplat mina
obehagliga bekantskaper och tagit deras skalper. Jag själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
