Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var stor. Därför fick Turk tjänstgöra både som vaktare och
lekkamrat åt barnen.
En härlig solskensdag i september gingo Eliza och jag
ut för att plocka vilda blommor, åtföljda af Turk och
förmanade af mamma att icke gå alltför långt, eftersom det påstods,
att vilda djur ströko omkring i den närliggande skogen. Men
de vackraste blommorna stodo alltid »ett litet stycke längre
bort», så att vi gingo och gingo, ända till dess vi kommit
ett duktigt stycke inåt skogen. Där stannade vi och tittade
undrande uppåt de höga träden. Under tiden hade mamma
blifvit orolig och skickade i väg Will för att taga rätt på de
försvunna tultorna.
Vi hade hela tiden märkt, att Turk liksom sökt hålla
oss tillbaka, och när vi kommit in i skogen, ökades hans
besynnerliga oro. Rätt som det var, började han häftigt krafsa
upp den matta af torra blad, som täckte marken, och några
ögonblick senare gaf en panters gälla tjut eko mellan
stammarne.
Eliza var bara sex år, och jag hade ännu ej fyllt fyra.
Vi tryckte oss häftigt intill hvarandra, så förskräckta att vi ej
kunde tala. Men så ljöd på afstånd en välbekant hvissling
— det var Will, som lockade på sin hund. Detta gaf oss
mod, fastän vi blott voro små barnungar, ty var inte store
bror vår hjälp i all nöd? Nu var räddningen nära, men Turk
fortfor att krafsa upp de torra löfven, sedan han svarat sin
herre med ett kort, skarpt skall. Därefter drog han oss i
klädningarne och visade oss den tillflyktsort han gräft åt oss.
Här lade vi oss hastigt ned, och hunden täckte öfver oss
med blad. Till sist släpade han för säkerhets skull fram en
stor torr trädgren och lade den allra öfverst. Och så ställde
han sig på vakt, modig som ett lejon.
Från vårt gömställe nere bland löfven kunde vi se
panterns smidiga gestalt komma glidande genom småskogen.
Han upptäckte Turk och hukade sig ned till språng. Han
kom susande som en pil, men Turk undvek honom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
