Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppföra något badhus, och det bara därför, att han
aldrig badar själf.
Men mamma brukar bada i stora badkaret,
och Gustaf har för vana att smyga sig efter pigorna,
då de på kvällen gå ner till sjön. »Det är så
skojigt att se på dem,» säger han, men det
tycker Kalle är bara tjafs.
Badstället är beläget på en udde nedanför
boningshuset, som lyser hvitt mellan hasselbuskarna.
Kassören känner sig glad och uppsluppen som en
pojke och anordnar en snabbtäflan i afklädning,
men ger sig innan han fått af sig västen.
Han sätter sig på en flat sten, som käns alldeles
varm, ser ut öfver sjön, som ligger blank, strålande
af sol, och grinar illa för hvarje steg, han klifver
på småstenarna.
Vattnet är nästan ljumt och sköljer som len
olja omkring kroppen.
Pojkarna vilja visa, att de »nära på» kunna
simma, men sjunka som gråstenar, så snart de
lägga sig på magen och tycka att farbror är den
styfvaste karl, de någonsin sett — nästan lika styf
som Hektor, hvilken skäller och hoppar så att
vattnet yr och ser på dem med glänsande ögon
och med den ljusröda tungan flämtande öfver
bringan.
Och kassören föraktar handduken och ställer
sig på den stora flata stenen och tar sig en stunds
uppfriskande gymnastik, tills vattnet torkat och
solen börjar bränna på kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
