Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med både hufvud och uppfostran. Om han skulle
besvara annonsen! Det kunde ju vara rätt lustigt
och dessutom — man kunde aldrig så noga veta
— i sinom tid kanske gifva lön för mödan.
Han kände sig så tilltalad af denna möjlighet,
att han på kvällen, då han kom hem, genast satte
sig ned att affatta ett svar. Han var ännu icke
så gammal jurist, att han glömt bort att skrifva
svenska och han saknade icke esprit.
Han skref:
»Min fröken! (Jag förmodar att jag får kalla
Er så.)
Uppriktigt sagdt — men det är icke utan en
viss tvekan, som jag vågar svara på Er annons.
Det är ju detsamma som att själf ge sig betyg på
att man är en »bildad man», och dess utfärdande
tillkommer egentligen någon annan — t. ex. Er.
Och jag riskerar, att Ni i ert svar — om jag får
något — genast skall vara till hands med en
inkompetensförklaring och med en ny elakhet öfver
de stackars männen, denna gång riktad emot deras
egenkärlek.
Min fröken — förlåt att jag säger det rent
ut — men ni måste vara mycket ung och mycket
oerfaren. Tror ni, att s. k. bildade män, till hvilka
Ni vänder Er, växa på träd? Ni tycks tänka att
det bara gäller att kasta ut lockbetet, så skall
strax hela stimmet svärma omkring Er. Och Ni
har endast att sitta i lugn och ro, draga håfven
till Er och att sedan skratta åt alltsammans
som öfver ett lyckadt skämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
