Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Modern svarade icke genast. Hon var en klok
kvinna och hon kände männen. Den ena var icke
en bit bättre än den andra, och notarien Holm var
icke något dåligt parti.
Därför sade hon lugnt:
»Han kände väl inte igen oss, Magda lilla!»
Den unga flickan gjorde inga vidare frågor.
För första gången började hennes lilla hufvud
att fundera.
Den främmande damen från isen, som hon
genast känt igen därborta i gathörnet ...
hennes plötsliga försvinnande vid notarien Holms
ankomst ... notariens oförklarliga beteende, då
han dragit henne med sig, och hans underliga
uttryck, då han frågat om hon kände det där —
fruntimret ... och hans uppförande nu, då han
skyndsamt vändt sig om, som om han varit rädd
för att bli igenkänd.
Men ... den där ... unga damen, som varit
så snäll och som med tårar i ögonen hjälpt henne
med remmen ... det var då något märkvärdigt
med henne! ... Åh, nu kom hon ihåg, att
bankarlen, som sett dem åka tillsammans, mumlat
några obegripliga ord om »tockna där fruntimmer,
som komma ner och åka skridsko! ...»
Och henne hade hon åkt med och talat med
och varit vänlig mot, och notarien Holm hade sett
henne tillsammans med ... med ... en sådan!
Aldrig mera skulle hon kunna se honom in i
ögonen! Aldrig skulle hon åka med någon
främmande nere på isen!
Stackars lilla fröken Magda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
