Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för två styfver, och som bara gör dumheter, då
han kommer ut på egen hand?»
Det låg i hennes ton ett så djupt moderligt
bekymmer, som tog sig ytterligt komiskt ut, då
det vände sig omkring den store, tjocke i
dörröppningen, att jag icke kunde låta bli att skratta.
Äfven Per August brast ut i ett kort,
gnäggande skratt och såg så belåten ut, som om hon
sagt honom den största artighet, medan hans små
ögon riktades på mig med ett uttryck, som om
han velat säga: »Nå, hvad tycker ni om henne?
Är hon inte präktig?»
Hustrun sade:
»Eftersom doktorn nu ändå är här, kan ju
doktorn vara snäll och stiga in. Jag ber inte om
ursäkt för, hur vi ha det, för vi kunde, skam till
sägandes, ha det sämre. Var så god, herr doktor,
var så god!»
Det senare sades med en sådan fryntlighet
och hjärtlighet, att jag nästan var färdig att taga
gumman i famn. Hon tog min rock och hatt och
hängde upp dem, allt på ett sådant sätt, att jag
fick intryck af, att hon betraktade mig som ett
lika stort barn som hennes Per August. Denne
följde med en min af lycklig beundran hennes
rörelser.
»Behagar doktorn en kopp kaffe, så säg inte
nej; det är kallt ute,» och innan jag hann svara
hade hon försvunnit ut till köket — — —.
Det var mitt första besök hos det gamla paret,
men det blef icke det sista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
