Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkt i das grosse Vaterland. Ett faktum är detta
emellertid, vare sig det nu kommer däraf att Sverige
är "frihetens stamort på jorden", eller deraf, att denna
stamort haft att uppvisa ett akademi- och
byråkratväsen inom konsten, till hvilket inte ens Tyskland
haft något motstycke. Den frågan lämnar jag öppen,
äfven den får framtiden besvara. Men det
vitsordet tror jag man redan nu skall kunna vara villig
ge opponenterna: att de ägt rätt mycket af den "tåga
i lynnet", som gamle Scholander talade om i sitt bref
till Carl Larsson, och som han ansåg oumbärlig för
hvarje konstnär, som här hemma ville "hålla modet
friskt". Och likaledes tror jag, att man skall vara
villig medgifva, att opponenterna därjämte lyckats
införa något litet — inte så litet — af den “friska vind"
samme Scholander ständigt syntes längta efter måtte
"spela igenom dufvenheten i detta stackars
Stockholm". Mången kanske till och med tycker att
"opponenterna", detta “ytterlighetsparti", dessa “anarkister",
under sin tjuguåriga verksamhet lagt i dagen lite väl
mycket mod, för att inte säga: öfvermod, och fört in
lite väl friska och spelande vindar i vår förr så trygga
konstvärld. Må det då vara händt! När alla stormar
i sinnena en gång lagt sig, kanske man till slut skall
se på opponentrörelsen med icke så litet förändrade
ögon.
♦
Det var en gång, det är nu längesedan, en svensk
konstnär, som hette Karl Plagemann. Det var ingen
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
