Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
numera som ett lefvande vittnesbörd på rika och
hemliga källsprång inom nationen, hvilka, otvetydigt för
alla, tala om dennes kraft.
En konst med rötter i jorden får man inte på en
vink. Den kommer af sig själf, naturnödvändigt, om
den kommer*. Och då den kommer, gör den det helst
— liksom i konstens stora dagar — utan några
akademier och ämbetsverk, trångbröstade byråkratiska
förordningar och narraktiga titulaturer. Den kommer utan
lockbeten, af fri vilja och egen drift. Och den ler i
sitt hjärta åt alla välvisa omsorger för dess “klena
fysik", för dess “korrekta uppförande" eller för dess
“sociala anseende". Hvad den begär för att trifvas är:
personlig frihet, personligt förstående och personlig
värme. För resten är den tacksam för allt som ges af
ett fullt hjärta, men föga tacksam för det som ges
“pliktskyldigast" eller “af nåd“ eller af högförnäm och
nedlåtande välvilja mot “arma satar". — Konstnärerna
härhemma ha länge nog varit alltför mjuka öch svaga i
ryggbasten. De ha inte trott på sin egen kraft eller
på sin saks förmåga att segra af sig själf. De ha
ideligen sprungit öfver ån efter vatten. De ha tytt sig till
höga herrar och institutioner. Begärt anvisningar, råd
och beskydd. Och hvilka förödmjukelser ha de ej
svälj t! Finns det väl något mer förödmjukande för en
kår af dugande män — den må nu bestå af konstnärer,
* »Jeg har nu liden Tro til att Kunst i et Land kan drives
ved Agitation. Kunsten maa komme med Tidens Fylde, naar
den bliver til en absolut Nödvendighed, som Frugt efter Blomst»,
skref en gång Tidemand till Gude.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
