Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det också bland det yngre släktet ej så litet
förvåning öfver, att detta verk en gång kunnat komma
så mycken förargelse åstad i dess hemland. Några
konstanmälare funno verket till och med — fall inte
af stolen! — en smula gammalmodigt i jämförelse med
utställningens öfriga saker. Där talades också i det
sammanhanget om, hm!, “gammal mästare". Ja, äfven
så underliga kunna människors ögon vara!
Och i vårt andra grannland, Norge, skref Erik
Werenskjold i fjol efter sitt besök i Stockholm och i
samband med sin artikel om Nationalmuseum: “Jeg
tror Indköbskomiteen i Nationalmuseum traenger
Förnyelse. Man maa gaa paa Ateliererne for at faa
Ind-tryk af det staerke og intense kunstneriske Liv inden
den yngre Slaegt. Hos Prins Eugen saa jeg
Josephsons Nök. Det er ingen norsk Nök. Det er en ung
nögen Mand, som sidder i Fossen med Grönt om
Haaret og synger og spiller paa Guldviolin. Men
dette Billede er selv som en Fös af Ungdomslaengsel
og stormende Skabertrang, som ett smertefyldt Raab
paa alt det, som venter paa Virkeliggjörelse. Det er
Opsangen for den nye Kunst. Dette Billede skal
Nationalmuseum ha afslaat. Er det muligt? Da maa
Indköbskomiteens Gjennemsnitsalder vaere temmelig
höi. Det maa vaere laenge siden, de Folk var unge."
Hvarför jag så utförligt och länge uppehållit mig
vid denna refuseringshistoria är därför, att intet, som
under de senaste 20 åren inträffat i vår konstvärld, i
så hög grad som just denna historia bidragit till att
vidga den klyfta, som alltsedan den minnesrika våren
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
