Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serats “från den blött tillfälliga salongen i Paris" och
därför — naturligtvis — borde så mycket bestämdare
afvisas från Nationalmuseum, som var något helt annat
än en tillfällig salong, så hade detta framhållande
kunnat ge en närvarande protestant mot refuseringen en
utmärkt anledning till att erinra nämnden om något,
som denna for tillfället tycktes ha totalt glömt bort,
nämligen att i Nationalmusei permanenta salongs
svenska afdelning fanns en berömd målning, hvilken en
gång refuserats, icke från en "tillfällig salong" utan
just från statens konstsamling i Nationalmuseum och
af konstakademiens ledamöter, hedersledamöter samt
"sex af akademien valda" konstförståsigpåare. Nu satt
den taflan där emellertid, tacksamt mottagen som gåfva
år 1883, 17 år efter upphofsmannens död, och den satt
där för framtiden såsom ingenting mindre än ett af vår
svenska konsts hufvudverk, ty det är Höckerts
"Slottsbrand" jag åsyftar. Och "protestanten" kunde därefter
ha erinrat nämnden om, att i en annan afdelning af
samma permanenta salong satt en annan tafla, denna
af europeisk ryktbarhet och musei förnämsta klenod,
hvilken också en gång i tiden varit refuserad.
Visserligen hade året förut (1892) en af herrarna
i nämnden protesterat mot att detta kunnat vara fallet
med målningen i fråga och till slut indignerad
utropat: "Ser vår tafla ut som en refuserad?" Men
ändå! Ändå, trots kanslirådet Sander hade de
konstförståndiga kommit till klarhet om att Rembrandts
stora tafla i vårt museum måste vara den en gång af
magistraten i Amsterdam refuserade målningen "Clau-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
