Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta välja sig som funktionärer inom Konstföreningen
och ej heller deltaga i föreningens utställningar, emedan
föreningen är bildad på ett sätt, som “omöjliggör ett
verkligt sundt arbete i konstens tjänst®.
Konstföreningens stormaktstid inom vår konstvärld
är för öfrigt längesedan förliden. Den inföll under
70-talet. “Kors för tusan! hvad gubbar, tanter, hundar,
käppar, paraplyer och tioören det trängdes i tamburen®
en söndagsmiddag på den tiden. —Ja, så var det då. Nu
är det annorlunda. I det moderata Stockh. Dagblad,
Konstföreningens gamle förbundsbröder, stod härom
dagen just på tal om dessa föreningens glansdagar:
“Sedan dess ha nya utställningslokaler och
utställnings-korporationer kommit till och konstlifvet i det hela
undergått stora förändringar. (Jo! jag vill lofva det!)
Till och med Konstföreningen har varit föremål för ett
försök till omstöpning, som hufvudsakligen resulterade
däri, att den uppslukade sin kollega “Nordisk konst®
utan att själf bli fetare för det, men i grund och botten
är ingenting förändradt (Ne-ej då!) mer än det att
publiken befinner sig annorstädes (Ja-a då!), hvar det
nu må vara ...“
Och en bit fram i samma artikel heter det — skarpt
nog för att vara i den tidningen — så här: “Hvad en
konstförening bör sprida är hvarken den konst, som
är billigast, eller den, som faller de flesta i smaken,
utan den konst, som har en mission att utföra i de
hem, dit den kommer, den konst, som har något på
hjärtat. Endast så kan föreningen sprida kärlek till
konsten, och det är väl detta, som är dess uppgift, ej
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
