Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags sken uppe. Man hade inte klätt sig så fin som man
annars av hövlighet velat, för att inte såra. Det var andra
närvarande, en ryss vid namn Gulkievitz, mycket behaglig och
älskvärd, som familjen räknade som vän. Men kvar står bara minnet
av detta vita, stela kvinnoansikte. Jag minns inte ens längre hur
madame Kerenski såg ut, bara att hon knappt kunde hålla
sig uppe.
Revolutionen gjorde att Hjalmar kunde resa till Ryssland,
något som förut varit otänkbart. Han for i april 1917; då hade
han inte varit där sedan sin ungdom vid observatoriet i Pulkova.
Gustaf Ljunggren gjorde en fin karrikatyr av honom i en
kejserlig loge på Operan — han hade alltid ritat Hjalmar brakande
elegant, sedan mamma en gång anmärkt på att de inte gjorde
honom rättvisa i sina teckningar. Hemma var det mycket som
skulle ske. Han kom hem lagom till 1 maj, och då var det färdigt
med hungerdemonstrationer, utkommenderad polis, chocker av
ridande polis, den mest imponerande första majdemonstration
man sett på år. Man fick se gardister med gevär utanför
Operakällaren och litet varstans; det låg en svag spänning i luften,
svag som återglans mot ute. Kvinnorna hade ej ännu rösträtt,
men Danmark hade en kvinnlig minister, Nina Bang. Den
fyrtiogradiga skalan existerade ännu, den som gjorde mig så
uppstudsig, då jag förföljdes på gatorna av unga män, som hade
färre röster att förfoga över än jag ...
Det måste bli författningsrevision, luften var laddad, allt sjöd
och gungade, somliga voro förbittrade, andra rädda.
Kanske det var denna kamp, denna brytning, detta ansvar som
gjorde att Hjalmar tog emot Nils Collett Vogt som han gjorde.
Den norske diktaren, som skrivit en arbetarnas marsch i sitt
land, kom med en väldig kvast skära rosor åt mamma, gripen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
